Standarder innehåller krav på produkter, tjänster, processer eller system, som alla fastställs i ett dokument. De har därför en viktig funktion i utbytet av varor, inom branscher och för förvaltning, t.ex. av kvalitet och miljöskydd. Sådana dokument gör det möjligt för handelspartner att hänvisa till gemensamma standarder vid utbyte av varor. Produkter och tjänster blir mer jämförbara och säkrare eftersom de kan certifieras på grundval av en standard.

Vad är en DIN EN ISO-standard?

Detta är en nationell standard som främst används i Tyskland, eller som publiceras som förberedelse för en internationell standard. DIN-standarder publiceras av det tyska institutet för standardisering (DIN ) i Berlin. Om dokumentet innehåller standardförkortningen "DIN EN" är det den tyska varianten av en europeisk standard (EN) som accepteras av alla medlemmar i den europeiska standardiseringsorganisationen (CEN).

Om "DIN EN ISO" föregår dokumentnumret motsvarar det ett globalt tillämpligt dokument från Internationella standardiseringsorganisationen (ISO). Exempel är DIN EN ISO 14001 för ett miljöledningssystem eller DIN EN ISO 50001 för ett energiledningssystem. Om en ISO-standard antas oförändrad som nationell standard är det en "DIN ISO"-standard, t.ex. DIN ISO 27001 för informationssäkerhet.

Ofta är deras tillämpning endast en rekommendation och användningen bygger på frivillighet. Detta är till exempel fallet med ISO 9001 för genomförande och certifiering av ett kvalitetsledningssystem. Frivilligheten kan dock begränsas i viss utsträckning om ett motsvarande certifikat är en förutsättning för en affärsrelation. Det finns dock också områden där lagstiftaren eller myndigheterna gör tillämpningen av standarder obligatorisk, till exempel när det gäller efterlevnad av brandsäkerhetsbestämmelser i Tyskland. Här kommer DIN 14095 in i bilden, som ställer krav på brandplaner för byggnader.

Hur skapas en standard?

I princip kan vem som helst ta initiativ till eller ansöka om en standard. I de flesta fall görs dock ansökan av föreningar eller företag. Innan standarden är publicerad och giltig diskuteras den dock inom yrkeskåren, och experter kan testa dess genomförbarhet.

Vägen till publicering av ett tyskt DIN-dokument kan se ut på följande sätt:

  1. Initiering av en standard
    Standardiseringsförslaget lämnas in och presenteras för en av DIN:s 3 600 kommittéer för behandling.
  2. Första utkast och diskussion
    Kommittén utarbetar ett första utkast som alla experter måste enas om. Diskussionen om innehållet sker offentligt. Företag och konsumenter har möjlighet att delta som experter i respektive kommitté. För att hålla kostnaderna så låga som möjligt är det oftast föreningar som skickar representanter till kommittéerna. Detta innebär att varje företag inte behöver skicka en expert individuellt.
  3. Offentliggörande av utkastet
    Efter att utkasten gjorts tillgängliga för expertpubliken börjar en period på två till fyra månader. Under denna tid kan kommentarer eller kritik lämnas till utkastet. Kommentarerna granskas, och om det inte finns några ytterligare invändningar offentliggörs dokumentet.


Senast efter fem år görs en översyn för att avgöra om innehållet i standarden fortfarande motsvarar det aktuella tekniska läget (t.ex. teknik). Om det inte finns något behov av anpassning förblir dokumentet giltigt fram till nästa översyn. Om översynen visar att en standard i sin nuvarande form inte längre är tillräckligt användbar, revideras dokumentet eller dras eventuellt tillbaka.

Hur är en DIN EN ISO-standard uppbyggd?

I Tyskland är strukturen och även utformningen av en standard i sig föremål för en standard, nämligen DIN 820, som reglerar alla principer för standardiseringsarbetet.

Standarder för ledningssystem omfattas också av en enhetlig grundstruktur med identiskt centralt innehåll och centrala termer, den så kallade High Level Structure (HLS). Den infördes av ISO 2012 för att förbättra anpassningen av olika, ämnesspecifika standardkrav och för att underlätta integrationen i ett redan befintligt (integrerat) ledningssystem.

Nyare dokument har vanligtvis en identisk struktur för sitt innehåll. Antalet kapitel i avsnittet om krav bestäms utifrån ämnets behov. En standard kan ha en eller flera bilagor, som antingen är normativa eller informativa till sin karaktär. Som exempel kan nämnas strukturen i den välkända kvalitetsstyrningsstandarden ISO 9001:

(nationell) Förord
0. Inledning
1. Tillämpningsområde
2. Normativa referenser
3. Termer (hänvisning till ISO 9000:2015)
Kapitel 4 till 10 - Kravdel, tillämpning av PDCA-cykeln:
4. Organisationens sammanhang
5. Ledarskap
6. Planering
7. Stöd
8. Drift
9. Utvärdering av prestationer
10. Förbättring
Tillägg A (informativt)
Tillägg B (informativt)
Referenser

Hur identifieras standarder?

Alla publicerade standarder tillhör ett eller flera regelverk, t.ex. DIN, DIN EN, DIN EN ISO etc., vanligen på grundval av förkortningar från utgivaren. Dessutom finns det ett karakteristiskt dokumentnummer, t.ex. alla stora, certifierbara ISO-standarder för ledningssystem slutar med 01: 9001, 14001, 45001, 50001, 27001 osv. Hänvisning till en delstandard sker genom ett bindestreck som läggs till dokumentnumret och ett nummer som identifierar de enskilda delarna, t.ex. DIN 820-1 (Standardiseringsarbete - Del 1: Principer).

Beroende på hur detaljerad en standardbeteckning ska göras kan även datum för utfärdande anges. För detta ändamål läggs ett kolon utan mellanslag till dokumentnumret, direkt följt av det fyrsiffriga utgivningsåret, ett bindestreck och den tvåsiffriga utgivningsmånaden. Det finns ytterligare beteckningsregler för märkning av utkast eller preliminära utgåvor.

Bra att veta

Det finns nu mer än 34 000 DIN-standarder i Tyskland. De publiceras alla av förlaget Beuth Verlag. En stor del av de produkter som konsumenterna använder varje dag är därför standardiserade - från skruvar till skolväskor. Det finns också standarder för ledningssystem eller för efterlevnad av hållbarhetsaspekter. Enligt DIN gynnas den lokala ekonomin av standarderna med cirka 17 miljarder euro per år.

En av de mest kända standarderna i Tyskland är DIN A4-formatet för papper. Det utvecklades redan 1922 som en del av DIN A-serien och fastställdes i DIN 476 (idag ingår A-serien i DIN EN ISO 216). Standarden garanterar att alla dokument och skrivpapper har en enhetlig storlek och kan användas utan problem i alla skrivare och mappar.

dqs-empfang-r-suehring
Loading...

Expertise and Trust

I mer än 35 år har vi stått för vilka vi är och vad vi gör: Vi är din specialist på revisioner och certifieringar - för processer och ledningssystem.

Författare
Ute Droege

DQS expert for quality management systems, long-time auditor and experienced trainer for ISO 9001.

Loading...