Nyare dokument har vanligtvis en identisk struktur för sitt innehåll. Antalet kapitel i avsnittet om krav bestäms utifrån ämnets behov. En standard kan ha en eller flera bilagor, som antingen är normativa eller informativa till sin karaktär. Som exempel kan nämnas strukturen i den välkända kvalitetsstyrningsstandarden ISO 9001:
(nationell) Förord
0. Inledning
1. Tillämpningsområde
2. Normativa referenser
3. Termer (hänvisning till ISO 9000:2015)
Kapitel 4 till 10 - Kravdel, tillämpning av PDCA-cykeln:
4. Organisationens sammanhang
5. Ledarskap
6. Planering
7. Stöd
8. Drift
9. Utvärdering av prestationer
10. Förbättring
Tillägg A (informativt)
Tillägg B (informativt)
Referenser
Hur identifieras standarder?
Alla publicerade standarder tillhör ett eller flera regelverk, t.ex. DIN, DIN EN, DIN EN ISO etc., vanligen på grundval av förkortningar från utgivaren. Dessutom finns det ett karakteristiskt dokumentnummer, t.ex. alla stora, certifierbara ISO-standarder för ledningssystem slutar med 01: 9001, 14001, 45001, 50001, 27001 osv. Hänvisning till en delstandard sker genom ett bindestreck som läggs till dokumentnumret och ett nummer som identifierar de enskilda delarna, t.ex. DIN 820-1 (Standardiseringsarbete - Del 1: Principer).
Beroende på hur detaljerad en standardbeteckning ska göras kan även datum för utfärdande anges. För detta ändamål läggs ett kolon utan mellanslag till dokumentnumret, direkt följt av det fyrsiffriga utgivningsåret, ett bindestreck och den tvåsiffriga utgivningsmånaden. Det finns ytterligare beteckningsregler för märkning av utkast eller preliminära utgåvor.
Bra att veta
Det finns nu mer än 34 000 DIN-standarder i Tyskland. De publiceras alla av förlaget Beuth Verlag. En stor del av de produkter som konsumenterna använder varje dag är därför standardiserade - från skruvar till skolväskor. Det finns också standarder för ledningssystem eller för efterlevnad av hållbarhetsaspekter. Enligt DIN gynnas den lokala ekonomin av standarderna med cirka 17 miljarder euro per år.
En av de mest kända standarderna i Tyskland är DIN A4-formatet för papper. Det utvecklades redan 1922 som en del av DIN A-serien och fastställdes i DIN 476 (idag ingår A-serien i DIN EN ISO 216). Standarden garanterar att alla dokument och skrivpapper har en enhetlig storlek och kan användas utan problem i alla skrivare och mappar.